Jag heter Christina Strid, kennel Ekhovs spinone och uppfödare av spinone sedan drygt 10 år. Vår familj har tre spinonetikar inköpta i Tyskland och Italien. Vi har haft fyra kullar valpar under åren. Tikarna är nu 13 år respektive 9 år, och alltså för gamla för att använda i avel. Jag blir fortfarande kontaktad av blivande valpköpare, både från Sverige och Norge, som vill ha hjälp med att hitta sin nya familjemedlem, en Spinone Italiano.
Eftersom jag tycker att rasen är fantastik och gärna vill att fler ska få uppleva detta har jag försökt på alla sätt att hjälpa dessa familjer. I första hand har hjälpt tillade att förmedla kontakt med valpköpare och aktuell uppfödare, så att de på egen hand har ordnat med allting. men i och med Covid situation vi haft , så blev det i vintras aktuellt för mig att även hjälpa till med att stå för hemtransporten. Steg ett har varit att ta reda på varför man vill vill köpa en Spinone, om man känner till rasen mm. Jag har presenterat rasen med för och nackdelar. Vi har också alltid först erbjudit eventuella köpare att komma och hälsa på hos oss, för att de ska få en uppfattning om det är ¨rätt¨ ras för just dom. Om köparna bor långt ifrån oss har jag istället försökt att hitta lämplig spinone familj någorlunda i närheten av dem så att de ändå kan få ett Spinone möte. Jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter om att köpa valp utanför Sverige.

Jag har provat att både flyga hem med valp och åka bil ner och hämta valp. Tidigare när man kunde ta hem valp utan rabiesvaccin gick det bra att ta en 8 veckors valp i kabin på flyget men när nu valpen måste vara nästan 4 månader, och väger mer än 8 kg är det inte längre möjligt, utan valpen måst åka i lastutrymmet, vilket gör det mer komplicerat.

Jag provade detta alternativ i vintras. Jag fick en förfrågan från Peter, som några månader tidigare mist sin 12 åriga spinonetik och nu önskade hjälp med att hitta en ny spinone. Han kunde inte resa själv och blev väldigt tacksam när jag erbjöd mig att hjälpa honom. Jag hittade en valp, vit hane, som Peter blev väldigt förtjust i. Jag kontaktade uppfödaren,Consuelo, på kennel Rimnis, som uppgav att hon kunde tänka sig att sälja Evan till Sverige. Consuelo var snäll och erbjöd sig att köra upp valpen till Milano, och möta mig på ett hotell intill Linates flygplats för att lämna över valpen Vi kom överens om att hon skulle köpa en godkänd hundbur i rätt storlek, 71x52x54,5 cm. (Det visade sig att den var tillräcklig men i minsta laget) Då kunde hon hinna vänja valpen vid buren innan det var dags att flyga. Hon fick betalt för detta. Jag bokade direktflyg med SAS. Det gäller att kontrollera att aktuellt flygplan är tillräckligt stort för att kunna ta med en större hundbur i lastutrymmet. Lite omständigt att boka då man först måste boka flygbiljett till sig själv och sedan ringa upp SAS och be att få boka in hund till hemresan. Jag såg till att boka direktflyg för att inte riskera att jag och valpen av misstag skulle hamna på olika flyg. Fördel med flyg ett resan i bästa fall går ganska fort, men nackdelen är att du har inte kotroll på resan och du har inte tillgång till valpen under resan. Denna flight var inte kul för mig. Flyget till Milano blev inställt och jag blev ombokad till en flight via Frankfurt till Milano , men 4 timmar försenad, vilket innebar att jag var tvungen att få tag på uppfödaren för att få besked om hon kunde vänta på mig. Consuelo var fantastisk och väntade på mig på hotellet vid midnatt. Valpen var pigg och glad och följde gärna med upp på rummet. Vi förde konversation vi Google translate och fick med alla papper, pass, kvitto, bur och hundmat. Det blev inte många timmars sömn för mig denna natt. Jag tror valpen sov mer än jag.

Nästa morgon tog vi shuttlebil från hotellet till flygplatsen. Checkade in och betalade biljetten för hunden efter att den blivit invägd tillsammans med buren. Jag gick därefter ut och försökte rasta valpen. Inte så lätt på en flygplats när han aldrig varit hemifrån tidigare. En timme innan avresa var jag tvungen att lämna in honom, insatt i buren. Han var inte överlycklig över att bli instängd men jag intalade mig själv att det skulle bara bli ett par timmar innan vi var framme i Stockholm. Men ack så fel jag hade. Jag gick ombord på planet som planerat. Vi rullade ut till startbanan men där tog det stopp. Kapten informerade om att en varningslampa lyste på hans panel och att tekniker skulle kolla upp felet. Jag blev jättestressad då jag tänkte på min instängda valp. Jag bad kabinpersonal om hjälp att titta till valpen. de sa först att det inte gick. En stund senare meddelade dom att personal hade tittat till valpen och att allt var lugnt. Vet inte om det stämde men jag kände mig lite lugnare och jag kunde inte göra med. Efter att vi stått still på startbanan i 2 timmar kom vi äntligen iväg. När vi äntligen landade på Arlanda var vi drygt 2 timmar försenade. Nu var det dags för ny väntan. Hundburen skulle komma in som specialgods, vi en sluss. Jag väntade en bra stund innan det äntligt stod en hundbur med min valp. Vilken lättnad. Jag öppnade genast buren och fick ut en glad valp. Jag bar honom till tullpersonalen som snabbt hjälpte mig med att kolla passet och chipmärkningen. Därefter var det bara att promenera ut i ankomsthallen, men innan dess hann valpen kissa ner hela golvet, vilket inte var så populärt hos tullpersonalen, men ibland har nöden ingen lag. Peter och min man stod och väntade i ankomsthallen och det kändes väldigt skönt att äntligen lämna över ansvaret till ägaren. Vi satte oss i vår bil och Peter hade valpen i knät hela resan hem till oss, där det blev vila för oss alla. Valpen var väldigt glad över att träffa våra hundar och få springa runt i vår trädgård. Dagen efter åkte Evan hem med sin nya ägare.

I somras blev åter aktuellt att hjälpa till med att hitta en bra spinonekull. En av mina tidigare valpköpare, Micke, ville ha hjälp med att köpa en ny valp innan hans gamla spinone blir för gammal. Efter lite efterforskning hittade jag att Stefano i Italien som hade en tik som väntade valpar. Jag tog kontakt med honom och förklarade hur situationen är i Sverige, att vi har väldigt få valpkullar med spinonevalpar. Jag berättade för honom att Micke hade en spinone redan och att han önskade en ny spinone för jakt.

Jag fick reda på stamtavlan och eftersom det var lite nya hundar för mig, bad jag Nadia på Mucrone, att titta lite närmare och hon menade på att det var bra hundar. Micke tog också kontakt med Stefano och presenterade sig och därefter fick han stå i kö för en tik valp. När kullen föddes visade det sig att det bara var 1 tik i kullen. Stefano ville veta ifall svansen skulle kuperas eller inte. Uppfödare kuperar generellt alla valpar men vet de om att de ska säljas utanför Italien kan de göra undantag. Man behöver komma överens i ett tidigt stadium då kupering av svans görs inom första levnadsveckan. Micke ville ha svans på sin tik och han fick därför göra en förskottsbetalning på valpen, då det skulle innebära problem för uppfödaren att sälja valp med svans i Italien ifall Micke skull ångra sitt köp. Det är inga problem att ta in kuperad Spinone till Sverige, dock ska man få med ett veterinärintyg på detta. De får både ställas ut och deltaga på prov. i Sverige. Men det finns olika regler i olika länder gällande detta. Micke önskade hjälp från mig med att hämta valpen och jag såg inga problem med detta, då valpen skulle hämtas i juli månad. Jag och min man hade möjlighet att köra ner för att hämta valpen. Jag tog kontakt med avelsansvarig för Spinone i SRBS, Carina, och frågade ifall hon hade fått in någon förfrågan från någon som önskade köpa en spinonevalp. Hon nämnde att en familj i Norge som hade ställt en förfrågan.De hade också en spinone sedan tidigare, men ville gärna ha en till, vilket är väldigt vanligt i Spinonefamiljer. Jag tog kontakt med familjen i Norge, Iv och hon berättade att de letade med ljus och lykta efter en tikvalp, brunskimmel. Jag berättade att jag hade fått tips om att en ny kull fötts hos en annan uppfödare, Carlo i Italien, som jag tidigare anlitat då jag skulle para min tik Doris. Jag visste att de hade fina jakthundar med fina gamla avelslinjer. Iv tyckte det lät väldigt intressant och jag tog därför kontakt med Carlo som berättade att det fanns en tikvalp ledig och att de kunde tänka sig att sälja den till Norge. Det enda var att svansen var kuperad. Jag meddelade Iv om detta men det var inga problem för dem med kuperad svans. de får inte ställa ut den i Norge, men de ville i första hand ha en bra jakthund så då spelade detta ingen roll för dem. Både Micke och Iv var väldigt tacksamma för att vi tog på oss ansvaret med transporten av valparna.

Vi tog inget betalt för detta men Micke och Iv fick dela på de faktiska kostnaderna. Eftersom det är billigare att köpa valp i Italien mellan  800-1500 €, så blir den sammanlagda kostnaden ungefär detsamma som priset för en valp i Sverige. En nackdel är ju att man inte får hem sin valp när den är 8 veckor.

Det är lite olika hur mycket uppfödarna socialiserar sina valpar, så det är också en anledning till att man måste kolla upp uppfödarna lite innan man bestämmer sig för en valp. Det är också en nackdel att man inte har möjlighet att besöka uppfödaren och valparna innan det blir dags för att hämta hem valpen. Därför är det en fördel för mig som varit i Italien vid flera tillfällen, besökt flera uppfödare och även deltagit på special utställningar för Spinone och träffat många uppfödare och deras hundar. Vi hade tur med att dessa två uppfödare bor i närheten varandra, bara 40 km i avstånd. Båda uppfödarna accepterade att ha kvar valparna tills de var knappt 4 månader. Stefano varit väldigt mån om att skicka foto och videoklipp på valparna, vilket är jättekul , för att följa första valptiden. Carlo är svårare att ha kontakt med. Är inte aktiv på FB, använder sällan Internet, så jag fick skriva flera meddelande till honom, innan vi fick några bilder. Men eftersom jag känner honom sedan tidigare så litade jag på honom, att allt var ok med valpen. Jag var noga med att i god tid meddela båda uppfödarna om när vi skulle komma och hämta valparna så att de skulle hinna ha vaccinationer, avmaskningar och passen klara. Denna gång var det lite problem med att få passen i tid. De berodde på att i Italien är det inte veterinär som utfärdar passet utan det är motsvarigheten till vår länsstyrelse som gör det. I och med att vi kom ner i mitten av juli, mitt i semestertider, så tog det lite längre tid. Så allt för spänningen, passen blev klara dagen innan vi hämtade valparna!! Vi körde ner till Italien, via Danmark, Tyskland och Österrike.

Vi hade bokat in oss på ett Agriturismo inte så långt ifrån uppfödarna och fått klartecken att vi fick ha valparna med oss på boendet en natt. Pensionatägarna var väldigt positiva till detta, speciellt när de hörde att vi skulle hämta två spinone valpar. Vi åkte först till Carlo för att hämta Bianca. Hon hade bott i hundgård med sin mamma och de syskon som kvar från kullen på 11 valpar. Vi gick igenom alla papper och fick reda på vilken mat Bianca var van vid. Fick även med oss mat till henne. De ville ha betalt av oss på plats, så det tog lite tid med banköverföring, via dålig internetuppkoppling, men det löste sig. Bianca var inte van att var utanför sin hundgård så när de släppte ut henne sprang hon direkt ut på äventyr runt gården. Det gick snabbt att locka in henne med lite mat och sedan lastade vi in henne i vår stora bur i bilen. Hon lades sig genast tillrätta i den svala bilen. Det var ju högsommar och 30-35 grader utomhus så en sval bil var jätteskönt, istället för att ligga i en grävd grop i hundgården där några av de andra valparna försökte hitta svalka.

Efter ca 45 minuter var vi på plats hos Stefano. Det var första gången jag besökte denna uppfödare.Han bor i en kringbyggd fastighet med hög mur, så alla deras hundar kunde röra 5 sig fritt på gårdsplanen. Hundarna var även inne i bostaden. Stefano har sitt jobb hemma så hundarna brukar alltid vara med honom, nästan dygnet runt. Det märktes därför stor skillnad på hur sociala dessa hundar var i jämförelse med Carlos, även om båda har mycket fina spinone hundar. Vi kom överens med Stefano att Bianca fick komma ut ur bilen för att bekanta sig med sin reskompis Freja. Bianca visade sig direkt var en väldigt trygg hund och hade ingen problem med att släppas ihop med andra hundar på ny plats. Alla Stefanos hundar ville kolla henne och det gick jättebra. Jag visste sedan tidigare att Freja redan visat sig var en riktigt tuff tjej så vi fick stötta Bianca lite i början. Jag och Stefano gick igenom alla papper. Micke hade redan ordnat med betalningen för Freja. Efter en god kopp kaffe och kallt vatten så var det dags att lasta båda valparna. De fann sig tillrätta nästan genast. Freja som varit lite uppspelt innan vi lastade, blev lite illamående nästan direkt men vi såg till att få bilen så sval som möjligt, så hon mådde bättre nästan med en gång. Vi hade en luftig nät bur som vi ställt i utrymmet som blev när vi fällt baksätet. Vi har AC även baktill i bilen, och tonade rutor så de hade det väldigt svalt i bilen hela tiden, trots hettan utomhus. Vi kom till pensionatet vid 21 tiden. All gästerna var väldigt förtjusta i våra fina valpar.

Vi upptäckte när vi kom dit att vi inte fått med någon mat till Freja. Hon var uppväxt på rått kött och lite grönsaker. Stefano gjorde maten själv till sina hundar. Mats fick därför gå ut i köket och prata med”mama” och fråga om hon hade något kött vi kunde få köpa och ta med till Freja. Hon råkade ha kanin i kylen så hon ordnade med att vi fick med oss malt kaninkött packat i vakuum påsar så att det skulle räcka i 2 dagar, som vi räknade med att hemresan skulle ta. Vi hade kylväska med oss som vi kunde koppla till 12V så köttet skulle klara sig trots värmen. Vi hade en lugn natt. Valparna var trötta av alla intryck och sov gott hos oss i sängen.

Nästa morgon startade vi upp klockan 6 för att komma iväg innan det blev för varmt. Vi räknade med att kunna köra upp till Brehna, utanför Leipzig, för att övernatta på hotell, som vi bott på tidigare, när vi haft våra egna hundar, med oss. Valparna var fantastiska. De hade aldrig tidigare åkt bil eller varit med oss, men var helt lugna och sov så gott i bilen mest hel tiden. Vi stannade var 2-3:e timme för att rasta valparna och oss själva. Vädret blev lite svalare ju längre norrut vi kom men det var fortfarande varmt så det var nästan skönast för oss alla att befinna sig i bilen. Vid 17 tiden var vi på plats i Brehna. Det fanns bra med gräsområde där vi kunde rasta hundarna. De var inte vana vid att vara kopplade så det blev lite rörigt emellanåt, men de var väldigt läraktiga. Mycket var nytt för dem, dörrar som öppnade sig själv, åka hiss, med mera, men de var otroligt duktiga på att vänja sig vid allt som var nytt. Hade bra stöttning av oss och varandra.

Tyvärr saknades det AC på hotellrummet så ingen av oss sov speciellt bra, så vi var redo för avresa väldigt tidigt även nästa morgon. Vi hade lite tuffare resa framför oss nu då vi av erfarenhet vet att det brukar var mycket köer i norra Tyskland. Vi hade tänkt åka med Rostock -Gedser båten, men vi kom fram till att det skulle gå snabbare att åka via Hamburg och Flensburg och inte vara beroende av någon färja. Det gick bra ända till vi närmade oss Hamburg, och långa köer. Värsta köerna var när vi var en bit ifrån Flensburg. Trafikolycka och även stopp på bron över Stor Bält i Danmark. Vi lyckades ta oss av motorvägen och via småvägar tog vi oss över gränsen utan att egentligen veta var vi var. Telefonens karta var ovärderlig hjälp här för att hitta alternativa vägar. Vi märkte knappt att vi hade valparna med oss i bilen. Inget gnäll och ingen åksjuka, låg mestadels och sov och emellanåt låg de och hade det mysigt tillsammans.

När vi kom till Danmark stannade vi för att rasta. Valparna fick mat också. Vi körde sedan vidare, men efter en kort stund så märktes det att hundarna fått energi av maten. Freja blev på lekhumör och kunde inte låta bli att busa med Bianca.Vi fick stanna på första bästa rastställe trots det börjat ösregna. Valparna fick springa och busa så gått det gick med koppel. Därefter var det helt lugnt i bilen tills vi kom hem till Strängnäs.

Resdag två blev längre tidsmässigt än vad vi hade tänkt oss, på grund av köer och olyckor, så vi var inte i mål förrän framåt midnatt på lördags kvällen. Under hela resan hade vi kontakt med både Micke och Ivs familj. Vi hade bestämt att de skulle få hämtat valparna på söndagen med gemensam lunch och genomgång av allt som behövdes. Valparna var både försiktig och nyfikna när de kom hem till oss. Våra egna hundar var på pensionat så valparna kände bara lukten av dem. De fick röra sig fritt i vår inhägnade trädgård. Att få svalt gräs under tassarna var helt underbart för dem.De lekte och hade så kul tillsammans, innan vi alla ramlade i säng av utmattning. Valparna kissade inte inne en enda gång inomhus, även om de inte var vana vid att vara inomhus.

På söndagsmorgonen var de väldigt pigga och började utforska vårt hus och tomt. De hade så kul och de var så härligt att se dom tillsammans. Det kändes underbart att vi lyckats med även denna resa. Micke och Lene hade med sig sin spinone och Iv och hennes familj hade med sig sin spinone och en annan hund. Mats hämtade hem våra tre hundar, så det blev ett riktigt härligt spinonemeeting i vår trädgård. Därefter var det dags att skiljas från dessa underbara valpar. Man hinner fästa sig vid dem även efter denna korta tid. Så olika personligheter och så fina. Det var inga problem för dem att åka med sina nya familjer. en stor fördel och trygghet att få komma till en familj där det redan finns en spinone. Jag skickade flera bilder till uppfödarna så att de fått veta att allt gått bra med resan till Sverige och överlämningen till sina nya familjer varit lyckad. Jag hjälpte även till med att boka in veterinärbesök för Bianca på måndagmorgonen, då hon behövde göra en dvärgbandmaskavmaskning innan hon fick resa in i Norge. Jag följde med Iv och hennes familj med Bianca, till veterinären, för att underlätta besöket för dem. Har fått flera meddelande från familjerna efter att de kommit till sina nya hem. Så skönt att få veta att allt fungerar bra och att jag kunnat hjälpa dessa familjer med sin önskan om att kunna få sin nya familjemedlem, en SPINONE.

 /Christina, kennel Ekhovs