Enligt jaktförordningen måste eftersökshund finnas att tillgå inom två timmar vid jakt på björn, lo, älg, hjort, rådjur, mufflon och vildsvin. Eftersökshundar används också för att spåra trafikskadat vilt. På ett viltspårprov är målsättningen därför att bedöma hundens lämplighet vid eftersök på skadat och dött vilt. Dessutom är viltspår en väldigt rolig och stimulerande tränings- och tävlingsform för både hund och förare. Samtliga jakthundsklubbar inom SKK kan arrangera viltspårprov, däribland SRBS, och både bracco och spinone presterar ofta väldigt bra.

Proven görs på artificiella spår som läggs med två deciliter blod och ska vara cirka 600 meter långt. Spåret läggs i varierad terräng med normal vilttäthet. Samtidigt med blodmarkeringen släpas också en rådjursklöv (eller klöv från något annat hjortdjur) längs spåret, allt för att efterlikna en verklig olyckssituation. I öppen klass sker även en skottprövning i sista delen av spåret. Hunden förs i en spårlina (max 10 meter) och bedöms utifrån spårningsförmåga, arbetstempo, självständighet och skottprövning.

I botten av SKF:s jaktprovskalender finns ett antal planerade viltspårprov registrerade, därtill arrangeras de ofta utifrån önskemål. Är du intresserad av att veta mer, få tips om domare eller gå ett prov i SRBS regi, kontakta klubbens jaktprovsansvarig, Maria Frick. (info@workingdogseducation.se)

SKF:s jaktprovskalender hittar du här.

Vill du studera viltspårsreglerna i detalj så hittar du dem här.