Lördagen första oktober var utsedd till KM och rasmönstring i vår klubb. Provet var förlagt till Torebo Gård norr om Falkenberg. Här bor Fredrik Lillienhöök med familj. Här har det bedrivits fågelhundsprov under minst tjugo år och för det finns väl inarbetade rutiner.
Domare för båda dagarna var Angelica Hammarström som assisterades av provledaren Bernt Andersson. 14 st hundar har beretts plats för var dags prov och som vanligt har det fått strykas hundar in i det sista vilket möjliggjort att reserverna fått starta. I lördagens KM deltager sex stycken bracco och tre stycken spinone. De övriga representanter för fyra av SKF,s raser. Nämligen stabyhoun, weimaraner, drentsche patrijshond och slovensky hrubosrsty stavac.
Solen skiner, lätta vindar och 13 grader i luften är fina förutsättningar för en bra dag på fälten. På vägen ut mot startplatsen vid det stora vindkraftverket ser vi många fasantuppar spatsera runt i det frodiga gröna gräset. Dom sträcker sina färgglada strupar mot himlen och skrattar åt alla förbipasserande. Något de hade tänkt göra även senare under dagen. Första paret hundar släpps på de jättelika fälten. Vinden är något kraftigare här och det blir inte alltid som man kan få sina första 15 minuter i ett fint motvindssök. Alla hundar prövas under dagens rådande förhållanden och får visa upp sig för domaren. Vi ser att fältens kantzoner är heta men alla förare tar inte chansen till en tidig stöt på pigga och snabba fasaner. Det är dessutom mycket tjockt gräs och kraftig vass på väg ner i de djupa dikena mellan fälten. Andra heta ställen är märgelgravarna. Vattnet som är snarlikt svart flytande sörja ger hundarna svalka och tillfälle att träffa en mer färgglad kompis. De har vingar som kan lyfta ekipaget lodrätt mot himlen med några skränande skratt som extra ackompanjemang. Detta kan alla uppfatta i ledet bakom. Svårare har publiken med att förstå vad som verkligen händer framme i frontlinjen.
Vi tar lunch och får en samlad bild av hur hundarna skötts sig. Angelica ger också tips på hur man kan komma närmare ett pris på provet. Här talas om vindens betydelse och hur vi måste jobba under eftermiddagen. Det blir mycket kantzoner och fler stötar. Dessutom får de två elithundarna mötas på nya marker. En av hundarna stöter rapphöna som fälls och domaren kommenterar en inte helt perfekt apportering. Klockan går mot fyra på eftermiddagen och det återstår kastapport för hundar som stött fågel.
Dagens fältprov har fått ett resultat. Det innebär att vi tyvärr inte kan kora någon klubbmästare i år. Men vi får dela ut ett andra pris i Ekl till en Drentsche Patrijshond vid namn Jessie. Förare, tillika ägare, Heidi Svensson, Harplinge. Grattis!
Så till söndagens prov. Tretton hundar till provet, några grader svalare och upplägg som på lördagens förmiddag. Efter behövlig lunch tar vi bilarna till marker norr om Torebo. Mindre åkrar, ibland nysådda. Jakt över gärdesgårdar och in på marker som jag själv gärna sett som mina egna. Kuperat, björnbärssnår och trädridåer och staket mot järnvägen mot landet Norge. Som sista större parti för släpp fick vi jaga på marker med ytterligare pigga och alerta harar. En förare hade precis kommenderat ”sitt” ute i det mycket höga gräset. Den gråbruna harens öron ses passera bara en och en halv meter vid sidan om föraren. Så lugn är nog bara en förare som startar på sitt andra fältprov. Själv missade jag den bilden och chansen lär nog aldrig komma igen. Däremot fick jag fina bilder på rådjur som inte gillade människor med keps.
Dagen bjöd även på några gymnastiska övningar i de djupaste och brantaste diken jag någonsin träffat på. Glada tillrop och förskräckta blickar förgyllde. Provet fortsatte och brännässlorna blev högre och gräset grönare. Det lyfte änder och fasaner genom träd och i dikeskanter. När klockan gott och väl passerat fyra var det dags för avslut.
Vid startplatsen för dagen kunde vi konstatera att idag gick ingen till pris. Detta diskuterades och från fler håll kom goda råd om hur man går vidare. Inga sura miner men säkert många tankar som snurrade under kepsarna.
Domare Angelica, provledare Bernt och markvärden Fredrik avtackades. Inte så högtidligt men med värme. Det kändes verkligen varmt ända in i själen.
Vid tangentbordet och bakom kameran, Bengt Svensson
Jaktprovsansvarig SRBS