Pages Navigation Menu

Rasstandard

BRACCO ITALIANO

Grupp 7
FCI nr 202
Originalstandard 1989-11-27
FCI-standard 1992-10-02; engelska
SKK:s standardkommitté 1996-06-18, 
ändrad 2004-02-04, ändrad 2016-01-01

Ursprungsland/hemland: Italien
Användningsområde: Stående fågelhund
FCI-klassifikation: Grupp 7, sektion 1, med arbetsprov.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL 
Bracco italiano har ett mycket gammalt italienskt ursprung. Rasen har använts för fågeljakt och typen har utvecklats under sekler och genom förändrade jaktformer. Fresker från 1300-talet vittnar  om dess tidlöshet över århundraden när det gäller exteriör och jaktliga egenskaper som stående fågelhund. Rasen har avlats för stor kapacitet i snabbt och långsträckt trav och den är en naturligt utmärkt apportör.

HELHETSINTRYCK
Bracco italiano skall ha en stark och harmonisk kroppsbyggnad och ge ett kraftfullt intryck. Önskvärt är seniga ben och välutvecklad muskulatur. Kroppsformens konturer skall vara väl definierade och huvudformen tydligt markerad med mycket framträdande utmejsling under ögonen. Dessa egenskaper bidrar tillsammans till att ge rasen dess distinkta typ.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN 
Kroppslängden skall motsvara, eller endast något överstiga, mankhöjden. Huvudets längd skall vara 4/10 av mankhöjden. Huvudets bredd, mätt i nivå med okbågarna, skall vara mindre än halva dess längd. Skallen och nospartiet skall vara lika långa.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR 
Bracco italiano är härdig och lämpad för all sorts fågeljakt. Rasen är pålitlig, lugn, lätt att träna och begåvad med utmärkt förmåga att förstå.

HUVUD
Kraniet skall vara kantigt och smalt i höjd med okbågarna. Skallen skall ha samma längd som nospartiet. Skallens och nosryggens plan skall divergera. En tänkt linje dragen vidare längs nosryggens plan måste nå hjässan framför nackknölen, idealiskt vid hjässans mitt.

Skalle: Sedd i profil skall hjässan vara svagt välvd. Sedd ovanifrån skall skallens form i längdriktningen vara som en utsträckt ellips. Skallens bredd, mätt i nivå med okbågarna, skall inte överstiga halva huvudets längd. Pannans, liksom ögonbrynsbågarnas rundning skall vara märkbar. Mittfåran skall vara tydlig och nå upp till mitten av hjässan. Fördjupningen i hjässbenskammen är kort och inte särskilt tydlig. Nackknölen skall vara uttalad.

Stop: Stopet skall inte vara uttalat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara stor och skjuta ut aningen framför läpparna så att en vinkel bildas. Näsborrarna skall vara stora och väl öppna. Färgen skall vara mer eller mindre rosa mot köttfärgat till brunt beroende på hundens pälsfärg.

Nosparti: Nosryggen skall vara rak eller något böjd. Dess längd skall motsvara halva huvudets längd och dess djup skall motsvara 4/5 av längden. Sett framifrån skall nospartiets sidor gå samman något, dock skall nospartiet fortfarande vara brett. Hakan skall inte vara särskilt framträdande.

Läppar: Överläpparna skall vara väl markerade, tunna och hängande men utan att vara sladdriga. Sedda från sidan skall de dölja underkäken och sedda framifrån bildar de ett uppochnedvänt ”V” under nostryffeln. Läppfickorna skall vara markerade utan att vara slappa.

Käkar/tänder: Tänderna skall vara jämna, väl ansatta i käken och sluta i saxbett, även tångbett accepteras.

Kinder: Kinderna skall vara flata.

Ögon: Ögonen skall vara svagt snedställda, varken för djupt liggande eller för framträdande. De skall vara tämligen stora med ovalt formade ögonlockskanter som sluter väl an (utan entropion ellerektropion). Färgen skall vara mer eller mindre mörkt ockra eller brun, beroende på hundens pälsfärg. Uttrycket skall vara mjukt, närmast undergivet.

Öron: Öronen skall vara välutvecklade och så långa att de utan att sträckas når fram till nostryffeln. Bredden skall vara minst densamma som halva örats längd. De skall vara ganska smala vid ansättningen som skall vara belägen ganska långt bak på skallen i nivå med okbågarna. Det är uppskattat att öronen är mjuka med den böjliga inre kanten väl inrullad och mycket nära kinderna. Öronspetsarna skall vara svagt rundade.

HALS 
Halsen skall vara kraftfull och minst lika lång som 2/3 av huvudets längd. Halsen skall till formen vara som en avskuren kon med väl markerad nacke. På strupen skall finnas två mjuka hakpåsar.

KROPP
Överlinje: Rygglinjens profil består två linjer: en sluttar från manken och löper nästan rakt till 11:e ryggkotan; den andra är svagt välvd och löper samman med korslinjen.

Manke: Manken skall vara väl markerad med skulderbladskammarna väl åtskilda.

Ländparti: Ländpartiet skall vara brett, kort, svagt välvt och muskulöst.

Kors: Korset och bäckenpartiet skall vara långt (cirka 1/3 av mankhöjden), brett och välmusklat, idealiskt med ca 30° vinkel mot horisontalplanet.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, djup och väl nersänkt mellan frambenen i nivå med armbågarna utan att vara kölformad. Revbenen skall vara välutvecklade särskilt i den nedre delen av bröstkorgen.

Underlinje: Underlinjen skall vara horisontell i bröstkorgens längd och endast svagt uppdragen i bukdelen.

Svans: Svansen skall vara rak, tjock vid roten och svagt avsmalnande. I rörelse, och särskilt under sökarbete, bärs svansen helt eller nästan horisontellt. Svansen skall inte nå längre än till hasleden. Om svansen kuperas för jaktändamål och av hälso- och djurskyddsskäl så måste den ändå ha en längd på 15–25 cm från roten.
Svanskupering är förbjuden i Sverige.

EXTREMITETER
FRAMSTÄLL
Helhet: Framstället ska ha mycket fria rörelser.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara långa, sluttande, starka och välmusklade.

Överarm: Överarmen skall vara sluttande och sluta väl an mot bröstkorgen.

Armbåge: Armbågarna skall ligga i linje med en lodrät linje dragen från skulderbladskammarnas bakre del.

Underarm: Frambenen skall vara raka och starka med starka och välutvecklade senor.

Mellanhand: Mellanhanden skall vara välproportionerlig, smidig, av god längd och svagt sluttande.

Framtassar: Framtassarna skall vara kraftiga, lätt ovalformade med höga, täta tår och elastiska och smidiga trampdynor. Klorna skall vara starka och väl böjda mot marken. Klofärgen kan vara vit, gul eller brun i ljusare eller mörkare nyans beroende på hundens pälsfärg.

BAKSTÄLL
Lår: Låren skall vara långa, muskulösa och parallella med nästan rak bakre profil.

Knäled: Knäleden skall vara välvinklad.

Underben: Underbenen skall vara starka.

Has/hasled: Haslederna skall vara breda.

Mellanfot: Mellanfoten skall vara torr och tämligen kort.

Baktassar: 
Baktassarna skall vara kraftiga, lätt ovalformade med höga, täta tår och elastiska och smidiga trampdynor. Klorna skall vara starka och väl böjda mot marken. Klofärgen kan vara vit, gul eller brun i ljusare eller mörkare nyans beroende på hundens pälsfärg. Baktassarna har oftast sporrar, avsaknad är dock inget fel. Dubbelsporrar tolereras.

RÖRELSER 
Typiskt för rasen är ett utdraget och snabbt trav med kraftfullt påskjut från bakstället. Huvudet, och nosen, hålls högt under rörelse. Under jakt befinner sig nosen därigenom högre än rygglinjen.

HUD 
Huden skall vara oöm och elastisk. Den skall vara tunnare på huvudet, på strupen, i armhålorna samt på nedre delen av kroppen. De synliga slemhinnorna skall ha pigmentfärg som överensstämmer med pälsfärgen men får aldrig ha svarta fläckar. Munnens slemhinnor skall vara rosa. Hos skimmeltecknade eller vit och kastanjebruna hundar förekommer ibland bruna eller ljust kastanjebruna prickar.

PÄLS
Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort, tät och blank. Den skall vara kortare och av en finare kvalitet huvudet, öronen och främre delen av benen samt på tassarna. Även pälsen på svansen skall vara kort.

Färg
Vit. Vit med olika stora fläckar i orange eller mer eller mindre mörk bärnstensfärg. Vit med mer eller mindre stora kastanjebruna fläckar. Vit med blekt orange prickar (skimmel). Vit med kastanjebruna prickar (skimmel). I den senare färgkombinationen uppskattas en metallisk lyster och en varm ton av kastanjebrunt påminnande om kapucinmunkarnas kåpor föredras. Symmetrisk färgteckning på huvudet föredras men avsaknad av teckning tolereras.

STORLEK/VIKT 
Mankhöjd: 55–67 cm Idealhöjd för hanhund: 58–67 cm Idealhöjd för tik: 55–62 cm

Vikt: 25–40 kg, beroende på mankhöjd.

FEL
VVarje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.

Allvarliga fel
– Uttalat underbett.
– Alltför mycket lös hud som orsakar överdrivna hakpåsar eller en odelad dröglapp och för mycket rynkor på huvudet.
– Mankhöjd 2 cm under eller över standardmåttet.
– En svans som bärs uppåtböjd är högst oönskat.

Diskvalificerande fel
– Aggressiv eller extremt skygg.
– Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras.
– Kluven nostryffel.
– Konvergerande plan mellan skalle och nosrygg.
– Överbett.
– Blå ögon.
– Pälsfärg som är svart, vit och svart, trefärgad, fawn, hasselnötsfärgad, enfärgad (vitt undantaget) eller tantecknad.
– Albinism.
– Hud eller slemhinnor som har spår av svart pigmentering.

Nota Bene: Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Rasstandarden i pdf-format hittar du här. Vill du istället läsa den på engelska så hittar du den här.

Följ
Få nyheter direkt till din e-postadress.

Join other followers

Powered By WPFruits.com